jag känner mig konstig!

De känns som om jag blivit de jag lovade mig själv att jag aldrig skulle bli men de är inte lätt att stoppa när den andra bara tar för sig och man har inte en chans.
jag vet inte riktigt hur jag ska få de att ändra sig heller nu har jag ju låtit de hända så nu är de väl bara att följa med och må piss resten av sitt liv... men jag får ju all tid med barna och de är jag ju glad över hoppas att han ongrar de senare att han inte fans där mera när han behövdes... men skit samma känns som om jag är ensamstående större delen av tiden skulle lika gärna kunna va de för jag vet att jag klara de i alla fall så skulle nått hända då vet jag att jag kan stå på egna ben och klara mig fint med min två små änglar. =)

fast jag kan säga att jag mår riktigt skit för att de är som de är... och försöker värkligen sten hårt på att de inte ska drabba barna men jag kan säga att de är svårt att bita ihop... men jag gör de för dom!

ne nog om mig hoppas min fru mår bra nu är de hon i fokus i alla fall så¨skit i mig... =)

jag klara mig alltid i alla fall..
hård som sten

Kommentarer
Postat av: sonenta

Om du känner att du är ensamstående fast du har ett förhållande så kan du lika gärna flytta. Det var så jag kände med sammy, han fanns aldrig där. Nu mår jag bättre än någonsin. Hellre två lyckliga föräldrar på varsitt håll än två olyckliga tillsammans. Vi märkte stor skillnad på Wilma när vi separerade, ett mycket gladare barn. Det är svårt som fan att ta steget ut men du jag lovar att det är värt det. Be storong gumman det fixar du alldeles utmärkt. Det är tufft men fan vad stolt man känner sig när man märker att man fixar allt själv.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback