surt eller vad säger man!

Jag vill bara säga de att jag sörjer med er!

Jag vet inte vart jag ska börja, jag vet inte vart jag ska ta vägen och jag vet definitivt inte vad jag ska göra.

Jag bara känner att min styrka håller på att ta slut jag orkar inte med alla skit längre kan inte alla bara ta och skärpa sig och vara normala nu pratar jag förvisso inte om de som står högst upp utan om något helt annat. Jag vill bara att alla ska sluta komma hit när dom är nere och tycker då att dom kan slänga över sin tyngd på mig som om jag inte har tillräckligt med bekymmer ändå. De är klart jag bryr mig men att dom kommer hit på verkade av de ena eller de andra de tär på mig och mitt psyke de känns inte bra jag vet inte om jag ska säga upp kontakten eller om jag bara ska bita ihop och hoppas på förbättring men saken är den att om jag bryter kontakten då kommer jag bara gå med en klump i magen helatiden och fundera om dom lever och jag vill ju inte orsaka någons död jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv för de men å andra sidan så ska inte jag behöva må så här jag tycker jag är värd att må bättre varför tycker inte dom de varför jag förstår inte vad jag har gjort dom för ont att dom måste komma hit i dessa tillstånd och få mig att må skit. De ända jag vill de är att jag och min familj har de bra och att vi har ett så normal förhållande som möjligt till dessa peroner men de verkar vara för mycket att be om. Jag min fega fan har inte mage att säga åt dom heller för jag vet inte hur de slår om de slår på ett possetivt sett eller om dom tar de hårt. fan va jobbigt de är hur jag än vrider och vänder mig blir allt bara emot mig. fan ska jag göra?

Helst av allt skulle jag bara vill gå i ide tills allt är bra igen men de komemr aldrig hända de kommer alltid vara nån av dem som håller på den onda cirkeln är nu sluten och de bara går runt runt. nu tyckse de vara som värst för nu är de alla som är knäppa i huvvet. De går inte att prata med dom heller för dom lyssnar inte och allt man säger är bara emot dom. 

Ne jag ger upp men till slut så måste jag få ur mig skiten och när den dagen kommer då kommer jag nog stå ensam kvar för då har jag tagit så mycket skit att jag stött i från mig alla som bryr sig om mig, Trist men sant!

Hoppas bara att min barn alltid kommer stå vid min sida!

Älskar alla som verkligen bryr sig om mig. Passar på redan nu att be om ursäkt för framtida utfall.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback