Sofhia Hartstaff

vet inte vad som hände men plötsligt så känner jag panik ångest och känner mig sååå deprimerad. fan jag som började dagen så jävla bra gick ut och gick till dagis och de kändes så bra... men nu vad hände de kom som en vind pust jag vill inte inte nu inte igen försvinn från mig.... jag vill inte ha dig här jag har ju byggt upp mig själv igen jag vill inte börja om... fan fan fan.... stick de är fan ingen som gillar dig kan du inte bara ta och dö.... jävla ångest varför ska den finnas vad har den gjort för gott för att förtjäna att finnas till inte ett skit....
den lyckliga brisen bara dog ut hur fan ska denna dag sluta =(
jag vet att jag kommer må skit när denna dag är över för som vanligt så sväljer jag och lägger på ett leende på läpparna och tar mig i väg för de är vad min förebild har gjort hela mitt liv... "Man ska inte känna efter så mycket" är vad jag fått höra.... och jag vet att jag sväljer väldigt mycket och bara tar tar tar och bara gör de jag måste för att alla ska bli glad men jag pallar fan inte hur mycket som helst och de är fan jävligt nära att jag går under nu... men jag vill inte jag vill bara att de ska bli bra jag vill att min man ska hjälpa till mera hemma men jag vill inte behöva tjata på han jag vill att han ska vakna upp själv och inse att jag gör såå mycket mer än vad han gör när han kommer hem... och jag är arbetslös men bara de är ju psykist på frestande JAG ORKAR INTE jag är ingen jävla robot... såååå jävla trött på att de bara går emot oss helatiden fan inget gott på flera år va gäller detta sne steg som togs för ett par år sedan... varför kan de inte bara vända varför kan inte jag få ett jobb jag söker söker och söker men de är ingen som svara.... vad gör jag för fel... jag är ju här frisk pigg och glad varför kan ingen se mig för den jag är och hur mycket jag är villig att ge bara jag får komma hemmifrån och jobba som normala. känner mig sååå ensam och vet inte vart jag ska vända mig längre... snart ger jag upp.